I vulkanens skugga

Det är med all sannolikhet inte kul att leva med en aktiv vulkan som börjar ändra beteende helt plötsligt.

Jag har en enorm respekt för vulkaner och är helt fascinerad av dem.

I Italien har jag hus som ligger 7 mil från den berömda vulkanen Vesuvius. Jag ser den från balkongen om det inte är för mycket soldis. Den är aktiv och förr eller senare kommer det att smälla igen, frågan är bara när. Det är det ingen som vet, men det finns evakueringsplaner för mer än 600 000 människor i Neapelområdet som bor i dess omedelbara närhet.

För några år sedan var jag på en fest vid ett hus som låg precis i sluttningen till Vesuvius och jag tyckte det kändes läskigt. Samtidigt vet man att vulkanen står under en sådan enorm bevakning att varningar borde hinna gå ut med några veckors marginal i alla fall, men kruxet med naturkrafter är ju att man aldrig vet hur de ska bete sig, man kan bara tro och gissa.

När jag var liten (typ 12 år) eller så var vi uppe på Vesuvius. Guiden höll då ner en papperstidning lite ner i en öppning och den fattade eld direkt. Det har satt sig i minnet på mig så därför är jag inte det minsta intresserad av att i vuxen ålder gå en guidad turisttur däruppe igen.

Nu ska jag sova, imorgon blir det fullt ös med bakning och bort på middag på kvällen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0